Personalfester
Peace, Peace what’s up y’all!
Vi har alla varit med om dom. Ibland lyckade, men lika ofta slutar det i total stelhet och en otrolig akwardness. Här tänkte jag förklara lite i exempel vad jag menar.
Den första är utdragen från en konversation med Holmerts häromdagen, en hemsk upplevelse jag hade på en fest med min tidigare arbetsgivare:
Henrik Andersson:
du skulle hata firmafester på stora företag
där om nånstans går folk in i modes
Holmerts:
fett oäkta
Henrik Andersson:
nu ska vi ha det trevligt!
vi hyr in en komiker som drar roliga skämt om personalen fast han egentligen inte vet vem fan han snackar om
men dte är så roligt för han där uppe, som inte känner nån, säger ju att susanne pratar mycket
hehe, åååå så roligt det är
sen kommer en hemlig gäst!!
och gissa vem det är
elvis!!
fuck yeah!
och vet du vad som händer sen?
dans!
alla ska dansa, hålla händerna och dansa runt hela rummet
till elvis
det är så kul!
den kvällen tog jag mitt livs första cigg
bara för att få komma ut utomhus ett tag
det var vinter
jag hade inte jacka
jag har aldrig fattat ett bättre beslut
Har även haft turen att missa en ännu mer akward fest. Jag var på semester i Åre då men enligt rykten hemifrån så ska a capellagruppen Viba femba ha uppträtt och lyckats prestera så dåligt så att dom blev ombedda att gå av scen redan efter två låtar. Till historien hör dock att dom var ditkallade dit för att stå för musiken vid dansgolvet så man kan ju förstå att det inte blev någon hit direkt…
Och såklart också det gamla vanliga som alltid förekommer: Nån hänger med en förlovad kollega in på toa, En chef som blir lite för full och visar sig vara lite av en fitta(en underhållande sådan), Dom tråkiga gubbarna som para pratar jobb, den lite för närgångna MILFen m fl.
Så min fråga till er Sverige: Hur ser era minnen ut av personalfester ni har medverkat på?
Dela med er av erfarenhetern!
Fred
May 22nd, 2010 at 5:41 pm
oj..
Jag var på julbord på harrys övervåning. Först började dom högsta hönsen att passa runt micken och säga vad dom hette för att sedan önska god jul. Dom hade alltså INTE vunnit La liga med FC Barcelona. Vissa anställda jublade, jag förstod inte varför. Sedan var det mat på G. Kanske skulle ha haft ett julbord på båda sidorna av harrys. Att stå i kö tog ungefär 40 min då vi var ca 300 personer. Snacket vid borden var mest jobbrelaterade blandat med rättigheter och alla snusade tror jag. Tatueringar? Såklart! Det var med andra ord jävligt Eskilstuna. Sedan slängde dom in någon random trubadur som ingen payade attention to. Klockan blev 21:00 och harrys öppnades för allmänheten. Cirka 22:00 kommer ett AC/DC tribute band upp på scenen och spelar så jävla JÄVLA högt. Det ända njutbara med detta var ett en skallig kille i min ålder diggade detta så jävla hårt så att jag har aldrig sett på maken. Han spelade luftgitarr och powerslidade framför scenen som en jävla dåre. Jag fick en känsla av att jag skulle få se mer av honom den kvällen. Jag går ner på nedre våningen där något annat medelålders tribute band rockar loss. Till sin hjälp har dom 2 cheerleader flickor med poms-poms på en liten scen med 4 rullande hjul. Tro fan att den skallige snubben är där och gör det han gör. I en akt av övertändning och extrem berusning sparkar han till den lilla scenen på 4 hjul så att en av flickorna faller ner mot sin död, trodde jag! Men hon kom nog bara undan med ett par brutna revben. Jag hade fått nog! Jag downade min öl och går till jackorna. Min mössa som jag så smart hade stoppat i jackfickan var borta. Jag gick hem utan mössa med utspelad musik i mp3n
Fred
pS
hoppas att Salem Al Fakirs nuna försvinner från spotify snarast.
May 23rd, 2010 at 6:52 pm
haha, n1